Jisses vilka myggor och i mängder.. Någon nämnde att denna marinan ligger vid ett stort gammalt träsk och vi har även läst det i en av våra böcker, men ingen berättade att de var jättestora ettriga och sticker igenom kläderna!! Vid 20.00 tiden kommer de och då är det inne i båten med samtliga myggnät på som gäller!!

Vi anlände iaf hit till Port St Napoleon, i torsdags kväll och det var fantastiskt att slussa sista slussen, vi vet inte exakt hur många, men närmare 185 st slussar, har vi nog gjort  -tror vi, så vi känner oss ganska nöjda med slussandet över tid. Vi vill dock inte ha det ogjort, det har gett oss mycket nya kunskaper, erfarenheter och upplevelser samt att vi har sett massor.

Det var som sagt en otrolig känsla att gå ut i Medelhavet, en helt annan vind och en helt annan lukt. När vi gick från sista slussen till marinan stod vi bara och njöt, havet var turkos och vindarna underbara. Dessutom att se segelbåtar igen, känsla… På kanalerna går pråmar, kanalbåtar av varierande slag och motorbåtar och så givetvis segelbåtar med masten liggande på däck eller som vi där masten transporterats. Vi kände oss lite vingklippta utan mast, ungefär som en människa utan ben -nää det var kanske fel uttryckt, men ni förstår säkert vad jag menar.

Igår kl 14.30 var tiden vi fått för mastning. Det är en stor marina och de lyfter båtar i och ur och mastar av och på -hela tiden. (Tack och lov är myggorna någon annanstans på dagen, de kommer fram vid 20.00)  Hela dagen höll Jan och jag på och förberedde allt som skulle vara klart till mastkranen kom -samtidigt som här är VARMT som i en masugn. Mastningen gick bra och idag har vi alla Petra, Niklas, Jan och jag jobbat på att få de sista klart.

Petra och Niklas kom igår, trevligt -och de har varit till ovärderlig hjälp, och nu ser det ser ut som vi kan kasta loss för Medelhavet imorgon. Vi vill alla BADA.

Vi gick alltså genom slussarna och Europa på 44 dagar, i ganska lagom takt. (fördelat på ca 37 olika städer eller ligeplatser). Vad som gjorde att vi ev ville komma fram snabbare var den extrema värmen -som jag skrivit innan, var det ganska tufft några veckor. From den 13 maj till den 18 juli har vi gått 1 403 nautiska mil, av dessa stod kanalerna för ca 1 100 sjömil. Om det är någon som vill veta exakt vilka kanaler och floder vi gått -inga problem hör bara av er. Vi har också ganska mycket information om denna marinan Port Napoleon.

Några av er har frågat om vi kan tipsa om franskan, så det gör jag här. (jag har själv hittat det någonstans)

Sluss                 Eclusé

Uppslussning    Montant

Nedslussning    Avalant

Nöjesbåt          Bateau de plasir

Pråm                Peniche

Diselolja           Gazolin

När man ropar upp en sluss säger man;

Ecluse och så slussens namn, ici Suedois och så båtens namn Montanat =uppslussning eller Avalant=nedslussning.

Merci    tack

Bonjour   hallo

-Hur länge stoppar vi här?

kom buyn de tom om sa-ret ee-see

-Jag förstår inte.

Zhe no kom pron pa-

-Could you repet that.

Poo-ree yey voo rey pey tey

citat Jan “det enda fransmännen har emot sig är språket”.

Nu ska vi sova,

Skepp och mast

Oj tiden går fort, idag är det 2 månader sedan vi lämnade Långedrag och Göteborg.

13 maj till 13 juli

Det känns som några veckor bara, vi summerade lite förut och vi har sovit på nya ställen nästan varje natt, givetvis har vi haft vilodagar, det måste man -i större städer vill man ju gärna lägga lite extra tid, för besök på berömda byggnader -och det har vi nog gjort på de flesta ställen.

Nu närmar sig dock Medelhavet och mastningen med stormsteg, vi går nu sista delen av vår kanalfärd och är just nu på Le Rhone. Vi har två dagar kvar till Port Napoleon och där väntar vår mast, tyvärr verkar det som “Mistralen” är på gång in, och vi fick känna av henne lite i eftermiddags. (Mistralen är mycket vind som kommer norrifrån och kan ställa till ordentlig förödelse) Imorgon måste vi kolla noga om vi kan gå, -Mistralen kommer akterifrån för oss, och då kan det bli mycket svårt lägga till samt att slussa. Vi träffar människor hela tiden på vår resa och nästan alla har intressanta saker att berätta om Mistralen och det ena och det andra.

Mycket är annorlunda i detta land Frankrike. Att läsa en meny och få hjälp att förstå den -omöjligt. Ikväll firar man nationaldagen som är imorgon, (vi har lyckats träffa in samtliga nationaldagar i hela Europa känns det som) och på marinans restaurang serverades bara en specialmeny, och för oss och andra som bara ville äta lite, fanns några få alternativ. Vi tog ett som verkade bra enligt servitrisen (som var en jättesöt ung tjej som inte kunde ett ord engelska), gissa vad som kommer in??? En glasburk med hela små fiskar -orensade och friterade … vi ser liknande simma runt båten hela dagarna… jag trodde 100 procent att det var ett skämt. och tittade på tjejen för att se hennes min, men hon såg helt vanlig ut i ansiktet. -Ska man äta det där frågade jag, på teckenspråk?? -Jaa sade hon, och Jan började äta och tyckte det var gott!! han stoppade in de hela fiskarna i munnen och bet av vid huvudet -alla huvuden låg sedan i en liten hög vid sidan av. Servitrisen fick hämta menyn igen och vi beställde en sallad med halvrå tonfisk, den skulle vara halvrå enligt tjejen!!

Vi kommer precis från Lyon som är en otrolig stad med ca 400 000 innevånare -den känns som ett världsstad. Olika stora kontor och byggnader i ultramodern design. De har även en jättekyrka högst upp i stan, Basilika of Notre Dame de Foruviere, byggd 1872-1884,  inte att förväxla med kryddan basilika. Vi har ju sett ett antal domer/kyrkor under dessa veckor men denna är i särklass den mest påkostade och utsmyckade. Vi gick hela vägen upp, det var låångt och varmt jag lovar.

Därefter gick vi tillbaka ned i gamla stan -det finns precis hur många restauranger som helst. Vi valde tillslut en och Jan som pratat om grodlår, beställde detta -inte jag. När de kom in var det massa vitlök och persilja och smör i och mycket ben, Jan fick plocka ben hela tiden, han tyckte det var väl pilligt. Det blir nog inga fler sådana beställningar, jag smakade -kanske ett kryddmått. Usch tycker det är läskigt att tänka grodor på tallriken.

Nu är klockan sent och vi har varit uppe sedan 06.00 imorse.

Skepp och godnatt

I förrgår fick vi besök här i Gray, ca 3 tim efter ankomst kom våra vänner Jonas och Charlotte från Sverige -med sin husbil. De har precis börjat sin semester och är på väg till Kroatien och tog en avstickare till oss. Mycket trevligt med ett avbrott och att umgås med vänner som “talar samma språk”. Vi åt ena kvällen gott i båten och andra gott utanför husbilen, var ute och cyklade och badade. Härliga dagar.

När vi varit 2 nätter på ett ställe känner både Jan och jag att nu måste vi vidare, det liksom kryper i en. Det känns därför skönt när man lägger ifrån och går vidare som vi gjorde nyss.

Om ca 2 veckor kommer Jan s dotter Petra och hennes pojkvän Nicklas och ska vara med oss ett tag, några veckor efter det kommer Jans s son Victor och min son Jacob och ska vara med ca 14 dagar. Jätteroligt.

Mycket händer på vår resa, igår hade vi grodmän (frogmen) som fick dyka ner och byta en zinkanod som börjat ge sig och dessutom bara satt fast med 1 skruv, vilket gett oss ett ljud när båten gått i ett visst läge under en tid. Jan har funderat på detta ljud och vid ett tillfälle häromkvällen tog han på cyklopet och dög ned och kollade och såg då detta. Det är inget man gör själv därför fick vi anlita dykare som hjälpte oss.

Vi har nu lagt in en hel del bilder och fler kommer. Titta gärna på dessa.

Skepp och loj.

Ja nu går det utför.

Fram till staden Epinal, som vi var i häromdagen har slussandet gått uppför och vi har olika bud på hur högt ovan havsnivån vi är, men ca 350 m över havet. Efter Epinal går det utför och vi slussar nedåt hela tiden. Slussandet är en tidskrävande sak och mitt tålamod ställs på sin spets emellanåt. Sedan en tid tillbaka sköter man slussarna själv med en liten gul dosa som man siktar på ett ställe utefter kanalen, så ska slussen färdigställas. Det kan ta allt ifrån 10 min och mer, inte sällan får man ringa VNF som är anställda som åker omkring och servar och hjälper oss båtfanatiker i de franska kanalerna. För fanatiker anser jag man måste vara om man ger sig iväg på semester årets varmaste veckor, -genom Europas kanaler, de=slussarna tar liksom aldrig slut, när vi kommer “ut” har vi slussat nästan 200 st.

Bortsett från över 40 grader i skuggan, händer det hela tiden saker. Igår lade vi till vid sidan av kanalen och där låg en motorbåt -vilket inte är ovanligt. Efter en stund kommer ägaren till båten, en tysk pensionär med guldring i örat, brunaste vi sett, stringkalsonger och svart brynja och jättetrevlig. Vi funderar båda, varför han ligger på denna avskilda plats ensam, efter en stund kommer en ung fransk kille med bil och en påse baguetter -han går bort till tysken och de sitter och pratar massa. Vi fantiserar vilt varför och hur osv. Killen går efter en stund och återigen kommer tysken till oss och vill ge oss en baguette och ett salladshuvud, han har så mycket sallad och baguetter sade han!! Senare bjöd han på kaffe med något gott starkt till, han beställde även frukostbaguette till oss som vi fick i morse.

Ikväll är vi på ny plats och vi kan läsa att här i byn ska finnas restaurang osv. Vi går in i byn och det är så tomt och tyst och dött, vi som var så sugna på att få sitta på restaurang, gärna med AC -det var ett tag sedan.

Jan stoppar en bil och frågar en tjej om det finns någon restaurang, nej svarar hon och börjar förklara massa på franska, vi förstår ingenting. Då visar hon, hoppa in, vi hoppar in i bilen och hon börjar köra, långt utanför stan stannar hon, vid en camping, -här var restaurangen. Jag fick panik i bilen när hon bara körde på, vi kände båda att vi aldrig orkar gå tillbaka och frågade om det finns taxi, -nej svarar hon. När vi kommer fram till restaurangen sitter folk där och hon går ut och förklarar troligen att hon hittade oss osv och att vi inte kan ta oss tillbaka själva, se åker hon.. Vi beställer mat och äter gott och när vi frågar om taxi igen, säger ägarinnan att hon kör oss tillbaka till byn. Jättetrevligt -dessutom talade hon engelska.

Nu ligger vi som sagt här i Fontenoy-le-Chateau, och det som styr när vi är åker omkring är att vi måste hitta ställen med mat med jämna mellanrum så vi kan bunkra upp, ibland kan det dröja innan vi kommer till affärer, samma gäller färskvatten och diesel. Detta tre saker är de vi båtfolk pratar mycket om, -var finns bra mataffärer, -var kan vi fylla på vatten och tvätta av båten och gärna köra några maskiner tvätt samt var finns diesel. Ja ni förstår vilka problem vi har, kan tyckas små men ack så viktiga att ha. Fortsätt gärna och skriv det är roligt att få hälsningar.

Skepp och koj,

nu ska vi försöka sova kl är 24.20 och temperaturen i båten 29,5 och ute 29,8 grader.

Jisses nu sitter fast i en slusstrappa i Frankrike. Vi sitter i ett mellanrum mellan typ sluss 8 och sluss 9 och det är ca 100 m mellan dessa två. Här finns absolut ingenting, det är ängar, kor, gräs och brännässlor. Vi har lagt till i ett träd, och som tur var hade Jan med bergskilar som vi använder hemma i Bohuslän som han lyckades få  i  slussväggen, den som vi  ska igenom imorgon kl 09.00.

Vi vet ju att vi ska igenom nästan 200 slussar för att komma till Medelhavet och i Tyskland betade vi av ett antal, här i Frankrike är det galet många fler. Idag gick vi in i något som kallas slusstrappa, vi kan ju slussa nu “trodde vi”, i första slussen fick slussvakten spatt och vi fick fel information vad han ville att vi skulle göra, vilket fick till följd att vi trycktes rakt in i slussporten (och han fick stoppa slussen till stor förtret för honom).  Kan berätta att det är otroliga krafter i slussarna trots att dessa är mindre, man får verkligen slita och det är jobbigt. Vi var helt slut när slussarna stängde kl 18.00 ikväll, några blodkärl har spruckigt på insidan min arm bla -allt i ca 35 graders värme, Jan får vid varje sluss klättra upp och ned i slussen 2 ggr/sluss, pga av tampar som ska hit och dit. (jag har ju som alla vet artros i knäna och fixar inte sådant).

När vi tillslut fick lagt till var det mat som gällde, fanns ingen chans att hinna varken laga eller äta något i eftermiddags, nu har vi duschat av oss och ätit och det känns rätt ok. Vi har även planerat bättre hur vi ska tackla morgondagens slussar och de kommande framöver. Här är mycket vackert och vi njuter, det blir dock tidig säng gång för sluss systemet öppnar kl 09.00 imorgon söndag och då är vi på gång igen.

För den som undrar var vi är -passerade vi Nancy idag och tog kanal Jonction för att komma till kanal des Vosges f d kanal de l Est, denna kanalsträckan har tidigare varit stängt för fritidsbåtar, tror vi.

Bilder kommer inom kort.

Skepp och sluss 🙂

…hu jag är inte så himla van att prata på VHFen och känner mig inte bekväm när jag emellanåt gör det “hemma” i Sverige, -i Tyskland skulle vi göra det på tyska, och jag gjorde det några gången, men tack och lov tog Jan på sig det ansvaret där, att ropa upp inför slussarna, men nu här i Frankrike, är det jag som “måste” göra det, Jan vägrar. Mina kunskaper i franska är; tack = merci, volevo coche avekma sushwa = vill du ha sex med mig ikväll, kunskaper som sitter kvar sedan jag var tonåring, de var INTE användbara då och ÄNNU MINDRE nu!! -med dessa kunskaper, ska jag nu ropa upp slussarna och fråga om vi får slussa in och hur lång tid vi eventuellt ska vänta.

Fruktansvärt, jag var såå nervös första gången. Vi har fått nedskrivet på en lapp vad man ska säga -men uttalet.. och när de svarar, tittar Jan och jag bara på varann och skrattar, det är helt omöjligt att ens lista ut vad de säger.

Vi ser och upplever mycket på vår kanalresa, roliga, annorlunda och fantastiska saker, ibland kan jag känna stress, över hur man ska komma ihåg allt. Jan har alltid kameran med sig tack och lov.

Vi var i Luxemburg häromdagen och det var dagen innan nationaldagen, vi gick omkring i stan och den som alla andra städer, är fantastisk, och pga av nationaldagen var där olika musikuppträdanden och stånd med vin och öl och diverse mat att köpa. Enda stora nackdelen var SPÖREGEN och KALLT och GANSKA BLÅSIGT. Vi lämnade Luxenburg och åkte tillbaka till marinan ca 1 timma med buss. När vi stigit av bussen såg vi ett stort hus/tält där det kom musik. En byfest som firade nationaldagen. Vi gick in och låtsades vara nyinflyttade, drack gratis vin i glas det stod Schengen på. Konstigt, det står nu 2 sådana glas här i båten!!

I Luxenburg träffade vi återigen en svensk båt förresten, de var på väg mot Sverige, Kerstin och Göran Nilrud och med dessa hade vi en trevlig kväll med gott vin.

Vi hade hört att det var extra billigt med diesel i Luxenburg så när vi nästa dag “lade ut” tankade vi fullt, vi fick 140 lit för 130 Euro. Avgjort bästa priset hittills.

Vi har nu legat 3 nätter i Metz och vi vill inte åka härifrån. Staden är helt underbar, gamla gator, hus, en gigantisk dom, kyrkor, underbara konserter runt om i stan när man går omkring, avgjort den hittills charmigaste stan.

Vi har som sagt legat här i 3 nätter nu och vi har prata med grannbåten flera gånger, en kille Charles Scoones som är från Nya Zeeland och igår kväll var vi bjudna över på lie pils, det visade sig vara en mycket intressant person, han hade massa kul att berätta och vi köpte en bok han skrivit och som han signerade.

Bilder kommer..

Hej, idag har vi lagt in en hel del bilder. Titta gärna på dessa, där är några som vi tycker är riktigt roliga i alla fall.

Vi är nu i Trier, en känd ort med mycket historia bakåt i tiden, med början 56 före Jesu födelse, och som vi inte kommer skiva om idag.

Vi kom hit igår em vid 18.00 tiden -midsommarafton.

Vi hoppades att det skulle finnas en affär i närheten, marinan ligger på vischan, 8 km från staden Trier, vi ville ha jordgubbar efter sillen som vi planerat att äta. När vi frågar Hafvemeistern om jordgubbar, svarade han att det fanns självplock i närheten, men som han trodde hade stängt. Vi skyndade dit, på stumma ben, benen kan bli lite stumma, när man varit på båten 12 tim i ett sträck -och gissa, ägaren skulle precis stänga, vi kunde plocka så mycket vi behövde och betalade och på vägen tillbaka mot båten, hittade jag sju olika blommor som jag plockade, men Inte lade under kudde, -jag har ju Jan, det var vackert på bordet sen.

Idag är det städning av båten, handtvätt och dusch och att skriva på bloggen som gäller, därefter tar vi oss nog in till Trier, antingen genom taxi eller cykel, bussar går inga enligt Hafvemeistern så vi får se sen.

(Vi lånade några cyklar här i marinan, och cyklade de 8 km som det var in till Trier nu i em. Vilken härlig stad och så mycket att se, en jätte Dome, kyrkor, borgar och annat, vi passade på att äta på en mysig uteservering på ett av de härliga torgen också. Vi slapp regn och fick en härlig eftermiddag, nyss hemkomna. Just nu pratar Jan med Hafemeistern om Luxemburg, eftersom vi ska dit i morgon, aktuella sevärdheter osv)

Veckan har varit bra, Bernkastel en av de kändare orterna utmed Mosel var lika vacker som de andra orterna tyckte vi nog. Jan och jag varit här i början av vår relation, vi flög då till Hahn och hyrde bil körde hit och bodde här några nätter, vi kände igen oss på flera platser, kul.

Vi tänkte, att vi tar en apfelstrudel på ett ställe, jag tog vatten och Jan en stor öl, så välter jag ut hans öl… servitrisen som inte varit speciellt trevlig innan, blev inte trevligare nu kan jag säga, hon hämtade demonstrativt sop och kyffel och höll på, och när vi skulle betala, var den utspillda ölen med på notan. Händer sådant i Sverige brukar man få ett nytt glas -vi tog givetvis ingen diskussion om detta, utan gillade läget.

Vädret här är ena dagen 10-12 grader för att nästa dag vara över 30 grader, vattnet har dock en temperatur på närmare 23 grader. Vi har inte badat. Förresten Jan har badat en gång i Koblenz, för att kolla zinkanoderna.

Skepp och skoj!!

Hej, ja som ni läste ni som följer oss, fick vi ett rejält bakslag i tisdags kväll. Mosel -slussarna var stängda och öppnar först denna vecka på tisdag natt. Vi måste alltså ligga stilla i 7 dagar och vänta… Vi och våra tillresta vänner fick gilla läget och hittade en liten marina vid infarten till Moseldalen.

På onsdag morgon bestämde vi således att våra vänner tar tåget tillbaka till Köln och hämtar bilen som stod parkerad på hotell Novotells parkeringsdäck. När de åkt iväg tog Jan och jag en linbana som gick från Koblenz över Rehn och upp på ett högt berg på andra sidan för att se ett Fort (som skulle vara sevärt).

Nästa dag tog vi bilen utefter ut efter Mosel och upp i bergen, vi blev rekommenderade att se Burg Eltz, en fantastisk borg blad många, där vi även tog en guidad visning. Det finns en massa slott och borgar utmed Mosel -och det var jättebra att vi hade bil och kunde se mycket och många ställen dessa dagar. Tack Monika och Fredrik för detta:-)

En av dagarna tog vi en flodbåt och åkte Rhen upp, -förbi Loreley klippan. Det var skönt att åka förbi säkert med en större båt, pga den starka strömmen. Förr gick många båtar på grund här -bland de ökända Loreley klipporna som finns mitt i floden. Vi passade på att äta vid “stoppet” flodbåten gjorde och det blev underbar sparris, panerad schnitzel och hemgjord bearnaise sås.

I går morse fick vi hjälp att bunkra upp mat, en sista gång med hjälp av bil. Därefter tog vi farväl av Monika och Fredrik som då började sin långa resa hem. Det känns lite tomt när de åker allt har fungerat så bra, de har ju själva båt och är båtvana, de vet att det är trångt osv.

Kuriosa är, att vi under veckan här på marinan blivit mycket väl omhändertagna, framförallt Jan och Fredrik som fått en tysk vän som kört oss till stan, kommit med färska frallor, bjudit på öl och hjälpt om med utflyktmål och kartläsning, samt en mycket engelsk engelsman som bjöd in dem på båten en kväll.

Idag söndag har det varit fest hela dagen, ett antal tyska män har druckit öl, sjungit och pratat och spelat musik. Tillslut gick vi förbi -det är på väg till toaletten nämligen, vi var så nyfikna och som ett brev på posten ropade de på oss och vi blev bjudna på öl, jag gick efter 2 öl och Jan efter 3 öl. De hade en tackfest till alla som hjälper till i marinan.

Det är extremt varmt idag vi orkar inte göra något förutom tvätta på båten med skönt kallt vatten. Internet fungerar inte men bilder kommer laddas upp så snart vi kan.

Skriv till oss, det är roligt att få hälsningar hemifrån.

Vi och vår båtmotor har slitit i stark motström hela veckan för att ta oss uppför Rhen och för att nå Koblenz, våra vänner har kört nästan 100 mil för att gå med oss därefter i Moseldalen, VAD HÄNDER DÅ????

När vi ikväll efter 3 dagar och tillsammans med idag, efter 12 timmars motorgång i 1,5-3 knop kommer fram till Koblez och ska slussa in i slussen frågar slussvakten -om vi ska slussa i Mosel? Jo svarar vi, då svarar slussvakten att slussen är stängd 1 v, from idag, fram till den 16e juni!!

Vilken dunder-miss, här ligger vi nu -efter 4 dagars slit med massa motortimmar bakom oss och funderar på vad vi ska göra. Nu kom dock våra gäster på en genital ide.

Fortsättning följer.

Hej alla,

för 4e dagen går vi på Rhen i rejäl motström, vårt närmaste mål är Koblenz -sen kommer Moseldalen, äntligen. From Koblenz, har vi “bara” 172 slussar kvar, innan vi kommer ut vid Port Napoleon. Här på Rehn är det dock mer att se utefter flod-sidorna, än på de tidigare kanalerna -fler och större pråmar att ta hänsyn till, här gäller heller inte högertrafik, utan det beror på liksom, regler finns givetvis.

Häromdagen fick vi besök av våra jättegoa vänner Fredrik och Monika, som kört bil hit ner för att mönstra på i Köln (ca 90 mil från Gbg) och stanna ett tag. Jätteroligt att få besök i båten och avlastning att köra båten och fixa mat… Igår kväll bjöd de på en jättegod soppa -troligtvis bjuder vi er på den, när vi kommer hem i vinter.

I Köln besökte vi Kölner Domen, “utdrag från Google (Köln  har ca 1 034 100 inv. den mest bekanta sevärdhet är utan tvekan den mäktiga domkyrkan Kölner Dom, som med sina två 157 m höga torn, sedan århundraden har varit sinnebild för staden. Den torde också vara Tysklands mest kända byggnadsminne. Sedan den påbörjades år 1248 med franska förebilder dröjde det 632 år, innan den stod färdig år 1880.) slut utdrag” och gick runt lite och tittade i staden innan vi kastade loss och gav oss iväg.

Vi har nyss avslutat dagens lunch, som bestod av pannkakor, rom, grädde och eller sylt och grädde med Punsch (tack Kerstin och Bengt för Punschen). Vi närmar oss nu Koblenz (ca 5-6 timmar kvar), i en max fart på 3,5 knop och då går vi för nästan full maskin. Imorgon startar vi förhoppningsvis på Mosel och slipper denna motströmmen.

Skepp och hoj från Monika, Fredrik, Jan och Eva.