Nu har vi varit på Menorca i drygt en vecka, vi passade på att hyra bil för att få se ön även innifrån (3 dagar), kul. Jan fick köra, vi har inte åkt bil sedan 13 maj i år, men det gick bra, en liten Renaualt Megane med AC, tack och lov. Vi körde runt och kollade in potentiella vikar och gamla stenhögar som tydligen var stort här, samt mycket annat.

Vi har legat hela veckan i den stora Marinan i Mahon, vid 2 olika pontonhamnar. Den ena kostade 63 E/natt, då fick man el, vatten och kunde kasta skräp, samt en painriche varje morgon. Den andra kostade 42 E/natt och där fanns bara möjlighet att kasta skräp –samt painriche varje morgon.

Vi lämnade dessa pontoner efter en vecka och gick utmed kusten och i morse tillbaka till Mahon för att bunkra (handla mat). -Gissa vad som hände då?

Vi fick inte lägga till vid pontonerna, för att ta dingen in och köpa mat, vi fick inte lägga till vid tappstationen (trots att vi tankat diesel för stora pengar) för att springa över en väg och köpa lite mat. Det finns alltså ingenstans för oss att ”parkera/lägga till” för att kunna köpa mat i HELA MAHON, gissa om vi var frustrerade. Vi ringde marinan vi legat vid, i en vecka, och frågade om vi kunde få lägga till 1 – 2 tim för att kunna köpa mat, men NEJ ”den tjänsten hade de inte” … Jan ringde upp efter jag ringt och var riktigt irriterad, men svaret var fortfarande NEJ.

Tillslut hoppade jag av båten i farten, vi tappstationen, och körde Jan omkring i bukten medan jag sprang de 50 m över en väg till en liten butik och provianterade så gott det gick. Ensam. När jag hoppar av båten vid tappstationen, står killen som sagt nej, till att vi skulle få ligga en kort stund, medan jag handlar (det var förresten ingen annan som skulle tanka och det fanns gott om plats) och tittar på… Jag är hungrig, trött och jättearg på hela Mahon nu, så jag säger till killen, Thank you for nothing!! Medan jag går med arga steg mot butiken –jag hör honom svara något och Thank you for nothing… När jag kommer in i butiken möts jag av två jättetrevliga kvinnor som hjälper mig att hitta det jag behöver. När jag kommer tillbaka till tappstationen står han med ryggen mot mig, och Jan kommer upp med båten i en bredsladd 0och jag hoppar på i farten med 3 kassar mat. Det var nog en syn..

Det är värre än centrum i Göteborg –när man ska parkera, -här finns inte en chans att spontanparkera -i denna, en av världens största naturhamnar, utan att betala för ett helt dygn.

Efter detta går vi iaf till en jättefin naturhamn och vi läser i våra pilots att det finns bojar utstta –för att man vill skydda botten. Toppen tycker vi och hittar en ledig boj, känns gott att ligga säkert över natten, -vad händer då?? Jodå det kommer en marina kille från ingenstans i en båt och frågar oss om vi ska stanna över natten, jo säger Jan, ok det kostar 29 E/natt här svara killen… Allt kostar verkligen pengar och det känns inte roligt, det förtar en hel del. Givetvis visste vi att det skulle kosta men …

Jag sade nyss till Jan att jag är glad att vi tar hem båten, för det kommer inte bli bättre nästa år och framåt i tiden. Nu har det förvisso varit högsäsong här och den är tack och lov över imorgon den 1 sept och då kommer priserna sjunka lite, har vi fått veta. Vi var ju på väg mot östra Medelhavet och där ska priserna vara mer humana, men det får vi får ta det ett annat år.

Menorca är i alla fall en fantastisk ö, här finns så mycket att se och det är vackert grönt på ön i kontrast till blå laguner med turkosblått vatten. Havet mäter 29,2 grader, luften 30-35 grader.

Eftersom vi lagt om rutten har vi gott om tid, och ska vara på Mallorca och Palma först den 14 september, då Jans syster Karin mönstrar på och ska vara med oss några veckor, det ska bli skoj, så vi tar det lugnt nu. Sen ska vi ta oss över till Spanien och spanska kusten och Barcelona –där min dotter Victoria, svärsonen Adde och Louie kommer. Gissa om jag väntar på det??

Skepp och boj

..morgonen efter vi anlänt ropar Jan, Eva kom och titta!! I sittbrunnen bakom ratten var det en svart kladdig sörja, även runt om. Vi hade ju bara varit i hamn sedan vi kom vid 3- tiden på morgonen. Vi fattade ingenting, hur hade denna bläckfisk som det var, kommit in i båten?? Tack och lov var den död. Vi pratade med hamnkillarna om de hört om andra båtar blivit utsatta för “vandalism” -men nej de var lika förvånade som vi. Tillslut kom vi fram till att det kan ha varit en fågel som släppt eller tappat den i sittbrunnen. Konstigt. Faktum är att när jag skulle somna efter vår långa överfart tyckte jag att jag hörde en jolle runt vår båt, men jag hann att somna innan jag kollade upp det.. vi vet alltså inte hur den kom dit. Ett mysterium alltså.

Nu var det ett tag sedan vi skrev något, det beror dels på att vi haft våra söner här i ett par veckor samt att vi inte haft bra uppkoppling med Wifi.

-Gissa om det är tomt nu när killarna åkt? Det blev plötsligt mycket tystare. Det kändes som mitt hjärta skulle brista när vi kramades hejdå Jacob och jag.. ja jag vet att det låter töntigt men så var det, och ja jag vet att vi snart är hemma och jag får träffa mina barn och barnbarnet då, men jag fick en sådan hemlängtan.

Killarna mönstrade på i Korsika och mönstrade av i Alghero/Sardinien, däremellan hann vi med en hel del, bla låg vi inblåsta i La Maddalena pga Mistralen. Det är dock ett känt ställe, så det gick väl ingen nöd på oss. Killarna var ute i stort varje kväll/natt och hade det rätt gött tror vi iaf. När vi kom till Alghero hade Jacob varit här för 2 år sedan och visste en fantastisk restaurang mitt på Sardinien, sagt och gjort vi bokade en taxi och åkte dit och åt, all mat var producerad på gården, där fanns alla möjliga djur, jag tror vi fick in över 20 olika rätter, fantastiskt ställe.

Ni som följer vår blogg såg att vi lagt om vår rutt och vi kommer inte gå till Grekland och lägga båten utan gå mot Menorca, Mallorca och Spanska kusten istället och sen ta hem båten. När killarna mönstrat av tänkte vi ta oss till Menorca och vi hittade redan dagen efter ett väderfönster och drog vid 16.00 tiden på fredag em, det var väldigt lugnt så det blev mycket motor, först sista natten slog det till med vindar på 12-14 m/s, båten kändes som ett äggskal, även om denna båten är känd för att ta sjö bra. Allt gick bra och vi kom säkert i hamn.Det var jätteskönt när vi äntligen såg inseglingsfyrarna på natten och tillslut kunde få lägga till och få sova. Det är jobbigt att nattsegla tycker jag när man endast är 2 personer, jag är ingen nattmänniska gillar inte att gå ur sängen och ställa mig att styra flera gånger mitt i natten. Att som våra vänner ge sig ut på en 20-25 dagars lång segling utan att komma i land är inte min grej alls faktiskt, Jan däremot skulle inte backa för det.

Nu ska vi utforska Menorca sen Mallorca och ev Ibiza därefter spanska kusten innan det bär av mot Port Napoleon eller Port St Louis för avmastning och pålastning på lastbil för leverans av båten till Torslanda Lagun –innan 1a november.

Fortsätt gärna att skriva till oss det är såå roligt att få info från Sverige. Se under rubriken kontaktuppgifter där finns även mailadress om man inte vill skriva på bloggen.

Skepp och bläck.

Nu har våra killar Victor och Jacob, kommit hit till oss på båten här i Korsika, de ska stanna i 2 veckor. Så mycket bagage, min Jacob packat med sig… puh, Victor har en mer moderat packning, men det är ändå mycket, jisses vi har ju svårt få plats innan, nu är här verkligen överfullt. Det är dock väldigt roligt att de är här och vi skrattar mycket, kul med lite nya ansikten än mitt eget och Jans… Vi har för ordningens skull bestämt att vi är 2 team, som tar hand om maten och disken -varannan dag. Ska bli spännande och se hur det går, far och son i ett -och mor (jag) och son i det andra. Det var lite protester när vi / jag bestämde det men –det går överJ, ser fram emot att slippa laga mat varje dag nu under dessa veckor, samma gjorde vi när Petra och Niclas var här samt när vi hade gäster för en tid sedan.

Ikväll ligger vi på svaj utanför Portopollo, och vi ser en låång badstrand inåt land, rätt öde, inga hotell -möjligen ett hus –ändå ville killarna ta dingen och åka dit nu på kvällen, våra vänners son Wille följde med. Nu kommer mörkret och jag kommer inte kunna lägga mig förrän de är tillbaka i båten igen. De kom hem och allt hade gått bra.

Många av våra vänner har ju varit i Frankrike och har både ros och ris att säga om detta land. Vi märker dock en stor skillnad från Sverige och tex Tyskland, här råder ordning och reda, på gator och torg. I Frankrike är många av de ställen vi besöker skräpiga och smutsiga, hemma verkar vi kunna det där med sortering bättre, det märker vi inte av här, allt kastas i samma binge, att stå på med motorn på hur länge som helst ser vi också mycket, hundbajs på gatorna i mycket större utsträckning än hemma. Tyvärr upplever vi heller inte att de är speciellt serviceorienterade, kan man inte språket ”får man skylla sig själv”, är en känsla man ofta får, givetvis finns det undantag och vi träffar många trevliga fransmän också.

Vid ett tillfälle när vi träffade en trevlig för ovanlighetens skull engelsktalande kvinna frågade jag vad det beror på att de inte kan eller vill prata engelska. Kvinnan svarade att de åren de läser engelska i skolan är få och ofta är lärarna usla på engelska och engelska uttal –samt att alla engelska program dubbas till franska –så de hör nästan aldrig engelska , tom när Obama håller tal –dubbas det till engelska berättade kvinnan, inte så konstigt att de inte gillar att tala engelska.

Några dagar senare.

I dag lämnar vi Bonifacio som ligger väldigt speciellt insprängt i bergsmassiven, (se bilder) och Frankrike ett tag och seglar till Sardinien och Italien, ska bli kul. När man är ute så länge, på samma plats –så som vi är nu, hinner man verkligen insupa landet och få en i alla fall liten känsla för hur det är –i alla fall i marinorna

Skepp och koj

…ju närmare vi kom St Tropez, -ju mindre blev vår båt, vi är bara obetydligt större än yatcharnas följebåtar här. Båtarna har personal som springer omkring med walk i talkies, i luften kretsar helikoptrar –värsta James Bond känsla. Jag tog rätt många kort på en båt och då sade Jan, att det är kanske bäst att sluta med det, om det är någon kändis eller något, så de inte kommer och tar vår kamera, -som vi vore ”värsta” paparazzi fotografer.

Vi bestämde oss iaf för att inte gå in i St Tropez utan gick 10 min “längre in” i viken och till hamnen och staden Port Grimaud, där vi läst att det ska se ut som i Venedig. Nedan information om staden, hittade jag på nätet -den är absolut värt ett besök.

”KANALSTADEN PORT GRIMAUD Port  Grimaud – en nybyggd stad Längst inne i St Tropez-bukten ligger den lilla hamnstaden Port Grimaud, känd som Frankrikes eget Venedig och en av landets mest besökta turistattraktioner. Staden, som skapades på 1960-talet av Francois Spoerrey på träskmark vid floden Giscle, är helt bilfri och här kan de boende ha båten parkerad vid sin egen terrass. Husen är omkring 2500 till antalet och de är byggda sida vid sida i gammal provencialsk stil och färgsatta i vackra färger. Det är meningen att staden skall påminna om ett fiskeläger. Över kanalerna går små pittoreska broar som länkar samman öarna med varandra. I Port Grimaud finns bland annat två torg, affärer, restauranger, kaféer, postkontor och en egen kyrka och varje vecka även en marknad.”

Efter 1 natt i Port Grimaud var vindarna äntligen gynnsamma för vår överfart till Korsika. Ca 110 sjömil som tog 21 timmar varav 4 timmars bra segling, resten gick vi för motor.

Jag är så imponerad av vår motor, som den fått jobba, sedan vi lämnade Långedrag den 13 maj, tänk alla kanaler genom hela Europa… inte ett enda problem, peppar peppar.

Vi har tagit jättefina bilder från natten, detta var min första nattsegling. Vi körde 2 timmarspass, så den ene kunde vila sig medan den andra körde. När jag styrde, mitt pass på kvällen, var det helt tomt inget land någonstans – inga båtar, bara blått hav och blå himmel, det var otroligt – även natten när det var fullmåne, månen lyste upp havet och det var som en upplyst aveny framför båten, –men de häftigaste av allt, var UBÅTEN, som plötsligt dök upp ca 10 m från båten, plötsligt kommer den upp och den hade en fena och blåste ut vatten, det var ingen ubåt utan två valar, vi tror säkert 10 m/styck. Vilken upplevelse. Se gärna vårt bildarkiv, vi lyckades faktiskt ta några kort, -det hann vi dock inte, med delfinerna och svärdfisken.

Våra nyfunna svenska vänner Ulla och Peter, som vi träffade i början av vår resa, på kanalerna, kom också hit igår. Jätteroligt att stämma av varandras erfarenheter från dessa veckor, de är på väg till Grekland, medan vi är på väg till Mallorca och Menorca så småningom. De ska också vara bort ca 6 månader.

Vi har, som ingen vet än, gjort en stor förändring i vår ursprungliga planering, vi kommer inte segla till Grekland och inte låta båten ligga kvar i Medelhavet –utan vi kommer segla till Balaearerna/Spanien sen tillbaka till Frankrike och därifrån transportera båten hem på lastbil.

Allt är i alla fall bra med oss, och vi njuter av Medelhavets sol och värme, havstemperaturen ligger mellan 26 – 28 grader och i luften är det mellan 34 -38 grader i skuggan och på natten går det ner till runt 28 -30 grader, vindarna är ungefär som en hår blås på högsta läge, jättesköna.

OBS ikväll när vi granskade bilder vi tagit och som vi ska lägga ut såg vi att vi tagit kort på kungaparet. På vägen in till St Tropez häromdagen kom en svensk jättefin båt och som svensk brukar man heja på varann, det gjorde inte denna båten. Jan sade att det kunde varit Prins Carl Philip -för han de hade hus här i området. Döm om vår förvåning när vi ikväll ser att det är kungaparet som är ute kör och det är kungen som kör, titta gärna på våra bilder. Lite häftigt ändå..

Skepp och blått.