Nu har våra killar Victor och Jacob, kommit hit till oss på båten här i Korsika, de ska stanna i 2 veckor. Så mycket bagage, min Jacob packat med sig… puh, Victor har en mer moderat packning, men det är ändå mycket, jisses vi har ju svårt få plats innan, nu är här verkligen överfullt. Det är dock väldigt roligt att de är här och vi skrattar mycket, kul med lite nya ansikten än mitt eget och Jans… Vi har för ordningens skull bestämt att vi är 2 team, som tar hand om maten och disken -varannan dag. Ska bli spännande och se hur det går, far och son i ett -och mor (jag) och son i det andra. Det var lite protester när vi / jag bestämde det men –det går överJ, ser fram emot att slippa laga mat varje dag nu under dessa veckor, samma gjorde vi när Petra och Niclas var här samt när vi hade gäster för en tid sedan.

Ikväll ligger vi på svaj utanför Portopollo, och vi ser en låång badstrand inåt land, rätt öde, inga hotell -möjligen ett hus –ändå ville killarna ta dingen och åka dit nu på kvällen, våra vänners son Wille följde med. Nu kommer mörkret och jag kommer inte kunna lägga mig förrän de är tillbaka i båten igen. De kom hem och allt hade gått bra.

Många av våra vänner har ju varit i Frankrike och har både ros och ris att säga om detta land. Vi märker dock en stor skillnad från Sverige och tex Tyskland, här råder ordning och reda, på gator och torg. I Frankrike är många av de ställen vi besöker skräpiga och smutsiga, hemma verkar vi kunna det där med sortering bättre, det märker vi inte av här, allt kastas i samma binge, att stå på med motorn på hur länge som helst ser vi också mycket, hundbajs på gatorna i mycket större utsträckning än hemma. Tyvärr upplever vi heller inte att de är speciellt serviceorienterade, kan man inte språket ”får man skylla sig själv”, är en känsla man ofta får, givetvis finns det undantag och vi träffar många trevliga fransmän också.

Vid ett tillfälle när vi träffade en trevlig för ovanlighetens skull engelsktalande kvinna frågade jag vad det beror på att de inte kan eller vill prata engelska. Kvinnan svarade att de åren de läser engelska i skolan är få och ofta är lärarna usla på engelska och engelska uttal –samt att alla engelska program dubbas till franska –så de hör nästan aldrig engelska , tom när Obama håller tal –dubbas det till engelska berättade kvinnan, inte så konstigt att de inte gillar att tala engelska.

Några dagar senare.

I dag lämnar vi Bonifacio som ligger väldigt speciellt insprängt i bergsmassiven, (se bilder) och Frankrike ett tag och seglar till Sardinien och Italien, ska bli kul. När man är ute så länge, på samma plats –så som vi är nu, hinner man verkligen insupa landet och få en i alla fall liten känsla för hur det är –i alla fall i marinorna

Skepp och koj