Ja nu går det utför.

Fram till staden Epinal, som vi var i häromdagen har slussandet gått uppför och vi har olika bud på hur högt ovan havsnivån vi är, men ca 350 m över havet. Efter Epinal går det utför och vi slussar nedåt hela tiden. Slussandet är en tidskrävande sak och mitt tålamod ställs på sin spets emellanåt. Sedan en tid tillbaka sköter man slussarna själv med en liten gul dosa som man siktar på ett ställe utefter kanalen, så ska slussen färdigställas. Det kan ta allt ifrån 10 min och mer, inte sällan får man ringa VNF som är anställda som åker omkring och servar och hjälper oss båtfanatiker i de franska kanalerna. För fanatiker anser jag man måste vara om man ger sig iväg på semester årets varmaste veckor, -genom Europas kanaler, de=slussarna tar liksom aldrig slut, när vi kommer “ut” har vi slussat nästan 200 st.

Bortsett från över 40 grader i skuggan, händer det hela tiden saker. Igår lade vi till vid sidan av kanalen och där låg en motorbåt -vilket inte är ovanligt. Efter en stund kommer ägaren till båten, en tysk pensionär med guldring i örat, brunaste vi sett, stringkalsonger och svart brynja och jättetrevlig. Vi funderar båda, varför han ligger på denna avskilda plats ensam, efter en stund kommer en ung fransk kille med bil och en påse baguetter -han går bort till tysken och de sitter och pratar massa. Vi fantiserar vilt varför och hur osv. Killen går efter en stund och återigen kommer tysken till oss och vill ge oss en baguette och ett salladshuvud, han har så mycket sallad och baguetter sade han!! Senare bjöd han på kaffe med något gott starkt till, han beställde även frukostbaguette till oss som vi fick i morse.

Ikväll är vi på ny plats och vi kan läsa att här i byn ska finnas restaurang osv. Vi går in i byn och det är så tomt och tyst och dött, vi som var så sugna på att få sitta på restaurang, gärna med AC -det var ett tag sedan.

Jan stoppar en bil och frågar en tjej om det finns någon restaurang, nej svarar hon och börjar förklara massa på franska, vi förstår ingenting. Då visar hon, hoppa in, vi hoppar in i bilen och hon börjar köra, långt utanför stan stannar hon, vid en camping, -här var restaurangen. Jag fick panik i bilen när hon bara körde på, vi kände båda att vi aldrig orkar gå tillbaka och frågade om det finns taxi, -nej svarar hon. När vi kommer fram till restaurangen sitter folk där och hon går ut och förklarar troligen att hon hittade oss osv och att vi inte kan ta oss tillbaka själva, se åker hon.. Vi beställer mat och äter gott och när vi frågar om taxi igen, säger ägarinnan att hon kör oss tillbaka till byn. Jättetrevligt -dessutom talade hon engelska.

Nu ligger vi som sagt här i Fontenoy-le-Chateau, och det som styr när vi är åker omkring är att vi måste hitta ställen med mat med jämna mellanrum så vi kan bunkra upp, ibland kan det dröja innan vi kommer till affärer, samma gäller färskvatten och diesel. Detta tre saker är de vi båtfolk pratar mycket om, -var finns bra mataffärer, -var kan vi fylla på vatten och tvätta av båten och gärna köra några maskiner tvätt samt var finns diesel. Ja ni förstår vilka problem vi har, kan tyckas små men ack så viktiga att ha. Fortsätt gärna och skriv det är roligt att få hälsningar.

Skepp och koj,

nu ska vi försöka sova kl är 24.20 och temperaturen i båten 29,5 och ute 29,8 grader.